Byt system – inte klimat!

Med anledning av City Airlines planerade flyglinje mellan Lidköpings flygplats i Hovby, och Landvetter i Göteborg har Socialistiska Partiet i Lidköping skrivit ett flygblad som kommer att spridas i Lidköping under våren.

Nedan kan ni läsa texten på flygbladet:

Klimatförändringen är ett av vår tids största hot. Redan idag kan vi se resultaten av klimatförändringarna. Översvämningar och kraftigare stormar på vissa platser och torka på andra.

I katastrofernas spår följer också fattigdom, svält och sjukdomar. Människorna i den fattiga världen, de som är minst skyldiga till klimatförändringarna, är ofta de som drabbas hårdast av katastroferna. Något som kommer bli allt vanligare om det fortsätter som idag.

Även här i Lidköping är vi extra utsatta. På grund av stadens sjönära läge så beräknar man att vi kommer att drabbas väldigt hårt när polariserna smälter och havsnivån stiger.

Politiker lägger ofta skulden för klimatkaoset på det individuella planet. Likaså lösningen, om bara DU handlar miljövänligt kaffe så kommer allt att lösa sig. Vi socialister ser det på ett helt annat sätt. Vi tycker att det är frustrerande att se hur politiker ständigt pratar om allvaret i situationen samtidigt som deras politik fortsätter att förvärra situationen. De kanske tydligaste exemplen på detta är subventioneringen av s.k. ”miljöbilar”, satsningen på bilism istället för kollektivtrafik samt satsningen på flyget som kan illustreras med att man fortsätter subventionera flygbränsle. Gemensam nämnare för alla dessa saker är att handlandet försvaras med argumentet att det är nödvändigt för den ekonomiska tillväxten. På detta sätt ignorerar man en hel forskarvärlds slutsatser och sätter kortsiktiga ekonomiska intressen framför det mest grundläggande mänskliga behovet – att ha en beboelig jord.

Det största klimatproblemet är med andra ord dagens ekonomiska system och politikernas benhårda försvar av detta. I den kapitalistiska ekonomin är mänskliga behov och miljö underordnat företagens vinster. Med dagens vinstdrivna marknadsekonomi sitter människan och miljön i baksätet medan vi körs emot en framtid kantad av miljöförstöring och klimatkaos. För att på allvar förhindra att jorden förstörs behöver vi därför ett annat ekonomiskt system.

För att stoppa problemen som växthuseffekten orsakar krävs internationella lösningar där alla länder kommer överens om hur mycket föroreningar som får släppas ut. Kvoten måste sen minska. Vi socialister menar att en lika stor kvot ska delas ut till alla människor på jorden. Det skulle innebära att de som släpper ut mer skulle behöva betala pengar till de som släpper ut mindre. Med andra ord skulle resurser föras över från rika människor och länder till fattiga.

På längre sikt menar Socialistiska Partiet att det krävs ett helt annat ekonomiskt system för att stoppa klimatförändringen. Ett system som inte styrs av kortsiktiga ekonomiska vinster. Därför kämpar vi i socialister för en ekologisk socialism. I det samhälle vi kämpar för finns makten över politiken och ekonomin hos vanliga människor som du och jag. Vad som ska tillverkas bestäms beroende på vad det finns för behov, bara så kan de grundläggande mänskliga behoven garanteras i hela världen och hänsyn tas till klimatet och miljön.

En annan värld är inte bara möjlig – en annan värld är absolut nödvändig!

Vi kräver:

• Rättvis och minskande ransonering av utsläppsrätter.
• Alla varor ska ha en märkning som talar om hur de påverkar klimatet.
• Satsa på kollektivtrafik istället för på bilismen. Nolltaxa på stadsbussarna. Bygg ut järnvägen.
• Skrota flyglinjer i de fall där andra miljövänligare transportsätt är möjliga. Stoppa inrikesflyget från Hovby flygplats.

Socialistiska Partiet

Socialistiska Partiet kämpar med att ersätta dagens fåtalsmakt med de arbetande människornas eget styre. Samhällets viktigaste tillgångar – storföretag, banker och naturresurser – ska ägas gemensamt och skötas demokratiskt. Marknadsdiktaturen ska ersättas av en planerad hushållning där alla garanteras arbete och trygga levnadsvillkor

Bloggat: Ove Nordström (v), Göran Larsson (mp),
I media: LN, LN, LN, LN, LN, LN, NLT, NLT,
Andra bloggar om: Inrikesflyg, Flyg, Turism, Flygplats, Miljö, Klimat, Klimatet, Klimathotet, Koldioxid, Klimatfrågan, Ekologi, Ekosocialism, Socialistiska Partiet, SP, Lidköping, Samhälle, Politik

Förstatliga bilindustrin under de anställdas kontroll!

Glädjen i Trollhättan och Västsverige över att flera tusen av bilindustrins anställda inte omedelbart kastas ut i arbetslöshet är stor och självklar. Bara den som förblindats av nyliberalismens propaganda kan tycka att det är rimligt att kasta ut människor i arbetslöshet istället för att behålla dem i arbete.

Om bilindustrins anställda skingras för vinden förvandlas det enastående produktionsmaskineriet snabbt till skrot, ett slöseri med samhällsresurser av väldiga proportioner. Men framför allt: det är bara så länge de anställda finns kvar i arbete och inte sällat sig till de arbetslösas skaror som det är möjligt för dem att agera som ett kollektiv.

Men samtidigt som vi gläds med dem som firar för att de får behålla jobben är det också en sorgesam tillställning. Dels för att mycket talar för att festen blir kort och baksmällan tung; racerbilsdirektörerna med ljusskyggt kapital i ryggen är inte mycket att hänga upp framtiden på.

Men också för att ett tillfälle har gått förlorat. Ingen kan idag ha missat att mänskligheten står inför sin hittills största utmaning: att på något årtionde ersätta den fossilbaserade ekonomin med en hållbar.

Massbilismen är inte förenlig med denna nödvändiga omställning. Inte den som finns idag och definitivt inte den som bilindustrin hoppas på och världens politiker, trots allt klimatprat, planerar för. Allt prat om ”gröna bilar” är blå dunster så länge politiker på alla nivåer fortsätter att bygga för ökad biltrafik med Förbifart Stockholm och Marieholmstunneln i Göteborg som de senaste jättesatsningarna. Om, Kina, Indien och andra länder imiterar vårt ohållbara transportsystem handlar det om miljarder nya bilar.

Svenska fack har sedan länge överlåtit frågan om makten över produktionen och dess inriktning till kapitalägarna. Därför är det inte heller förvånande att se hur de nu okritiskt leder jubelkören för bildirektörerna. Inte desto mindre är det tragiskt. Att i dagens dubbla krisläge, där både jobb och klimat är hotade, fortsätta satsa på ohållbara produkter kommer inte långsiktigt att rädda några jobb.

Skall det finnas en chans att stoppa såväl klimatkatastrof och industridöd krävs att vi byter spår, både när det gäller hur vi färdas och vad vi tillverkar. Bilindustrins kris – som på intet sätt är över – är ett gyllene tillfälle att inleda en sådan förändring. Denna flexibla industri skulle kunna ställas om från att vara ett problem till att bli en del av lösningen om staten tog över den och gav de anställda i uppdrag att utveckla och producera det som krävs för ett klimatanpassat samhälle.

Förstatliga bilindustrin under de anställdas kontroll!
Ställ om produktionen till klimatanpassade jobb med statligt garanterade beställningar!

Socialistiska Partiets VU

Läs mer:

• Ledare i Internationalen, Rädda jobben, ställ om bilindustrin
• Göte Kildén, Rädda jobben, förstatliga bilindustrin
• Lars Henriksson, Förstatliga, ja, men det löser inte problemen.
• Bo Rothstein, Låt de anställda ta över
• Lars Henriksson, Rothsteins resonemang om Saab brister
• Anders Svensson, Spykers köp av Saab stoppas?
• Anders Svensson, Fifflaren och lurendrejaren Victor Muller
• Ronny Åkerberg, Spyker tiger om finansiärer

I media: SVD1, 2, 3, 4, 5,
Andra bloggar om: Saab, Saab Automobil, Volvo, Volvo Personvagnar, Bilindustri, Förstatligande, Trollhättan, Göteborg, Arbetstillfällen, Arbete, Jobb, Arbetsmarknad, Samhälle, Politik

Styrkeförhållandena måste förändras

Saxat från Röda Lund:

Sedan 1980-talet har hela det politiska livet förskjutits åt höger i takt med den nyliberala marknadsomvälvningen. Folkligt inflytande har minskat, samhällsklyftorna har vidgats och kapitalets makt har ökat. Det politiska etablissemanget har anpassat sig till detta – och i många fall varit aktivt pådrivande. Det gäller även för den s k ”oppositionen”. Ja, det är ju faktiskt under (s)-regeringar vi upplevt en mycket stor del av de avregleringar och marknadsanpassningar som idag ökar klyftorna och undergräver demokratiskt inflytande.

SP:s övertygelse är att denna utveckling bara kan brytas genom förändrade sociala styrkeförhållanden. Med det menar vi att sociala rörelser – fackföreningar, sociala forum, protestaktioner mm – växer sig så starka att ingen kan nonchalera dem. Det är därför vi lägger vårt huvudsakliga krut på att få sådana rörelser att växa, snarare än arbeta parlamentariskt.

Varje negativ kompromiss i riksdagen från vänsterkrafters sida försvagar möjligheten av en underifrånrörelse; av klasskamp. De breda grupper av arbetande och arbetslösa som skulle kunna förändra politikens själva förutsättningar demoraliseras, stöts bort från arbetarrörelsen och vänstern, blir politiskt likgiltiga eller lyssnar på populister av olika slag.

Styrkeförhållandena i samhället försämras därmed ytterligare, och hela den politiska dagordningen vrids i en ond cirkel än mer åt de välbeställdas frågor och bekymmer – vilket ger ännu sämre förutsättningar för de parlamentariska kompromisserna. V sitter fast i denna fälla.

De ser sig tvingade att acceptera färden högerut i utbyte mot en och annan, ibland nog så betydelsefull reform. Därför tvingas V också höja tonläget i närmast frasradikal riktning, i synnerhet gentemot den yngre generationen, för att kompensera för stödet åt regeringspolitiken.

Vi i SP förkastar inte alla parlamentariska kompromisser, men dessa måste vara helt underordnade dagens huvuduppgift att lägga all kraft på att bygga upp och mobilisera till socialt motstånd och rörelser mot hela den marknadsliberala politik som så övermäktigt dominerar vårt samhälle. Här är vi ”absolutister”: Absolut nej till sociala nedskärningar, privatiseringar och marknadsutsättningar av den gemensamma välfärden. Absolut nej till företagsnedläggningar och utflyttningar av profitskäl – vetorätt för de anställda. Absolut nej till försämringar av socialförsäkringar, till arbetslöshet och social nöd.

I media: AB AB2 AB3 AB4 AB5 AB6 AB7
Andra bloggar om: Klass, Marknaden, Partiledardebatten, Vänsterpartiet, Socialistiska Partiet, Samhälle, Politik

Stöd återuppbyggnaden av Haiti

Socialistiska Partiet ansluter sig till solidaritetsarbetet med Haitis folk som kämpar för överlevnad i spillrorna efter jordbävningen som drabbat landet och ger stöd till den insamlingskampanj som Latinamerikagrupperna startat till förmån för Via Campesina.

Som så många gånger tidigare är det de fattigaste som drabbas hårdast vid naturkatastrofer. Haiti var redan innan jordbävningen ett av världens fattigaste länder, och det vilar ett tungt moraliskt ansvar på alla världens länder att bidra till katastrofhjälp och återuppbyggnad av landet. En avskrivning av Haitis skulder till IMF, Världsbanken och andra stater borde vara självklart.

Haitis folk har en stolt historia, det var den första nationen i Amerika som frigjorde sig från kolonialismen, den första post-koloniala nationen ledda av svarta i världen och den enda nation vars självständighet uppnåtts genom ett framgångsrikt slavuppror.

Latinamerikagrupperna har idag inget samarbete med någon organisation på Haiti och vi har därför ingen möjlighet att själva förmedla stöd till de drabbade. Istället har vi beslutat att öppna vårt 90-konto för stöd till den internationella småbrukarrörelsen Via Campesinas insamling.

Stödet förmedlas via tre olika haitiska folkrörelser, Tet Kole ti Peyizan Ayisyen – TK, Mouvement Paysan de Papaye (MPP) samt Mouvman Peyizan Nasyonal Kongre Papay (MPNKP). De är alla rörelser för småbrukares rättigheter. Detta är ett stöd till katastrofhjälp, likväl som ett stöd till folkrörelsernas aktiva deltagande i återuppbyggandet av Haiti.

Ge din gåva på pg 90 10 17-4 – skriv “Haiti”

För att läsa mer om insamlingen hänvisar vi till Via Campesinas hemsida.

Andra bloggar om: Haiti, Katastrof, Solidaritet, Insamling, Internationellt

Moderater: Nej-sägare och bakåtsträvare

I kommentatorsspåret till artikeln i LidköpingsNytt om utökningen av inrikesflyget på Lidköpings flygplats klagar moderaten Hasse Rasetorp över att Socialistiska partiet och andra ”nejsägare” är så ”negativa” och alltid sätter sig på tvären.

Nu hade vi tänkt att det kanske vore på sin plats att informera Hasse Rasetorp (m) om att hans eget parti är, och alltid har varit otroligt gnälliga och bakåtsträvande nej-sägare som har motsatt sig all utveckling.

På bloggen Maktskifte 2010 finns en lista på saker som Moderaterna har sagt nej till under sin historia. Ett par exempel på saker man har sagt nej till är allmän rösträtt (1904–1918), åtta timmars arbetsdag (1919), dödsstraffets avskaffande (1923) och allmän sjukförsäkring (1946). Exempel på saker man däremot sagt ja till är Irakkriget (2003), sänkt A-kassa och sjukpenning (2004) samt FRA-lagen (2009).

//Erik

Andra bloggar om: Moderaterna, Nya Moderaterna, Moderaternas politik, Moderaternas historia, Historia, Sverige, Samhälle, Politik

Rädda världen – stoppa inrikesflyget från Hovby flygplats!

Lidköpings flygplats i Hovby har erbjudits bli en del i ett nytt stort nav som kopplas samman med hela nätet via Landvetters flygplats. Detta i en tid då konsekvenserna av människans miljöförstörelse och av beroendet av fossila bränslen precis har börjat gå upp för folk.

Samtliga partier i fullmäktige är informerade. Socialdemokraterna och de borgerliga säger alla ja, och Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger blankt nej.

Vi i Socialistiska Partiet säger bestämt nej till alla planer på en utökning av inrikesflyget, och fortsatt förstörelse av klimatet. Den eventuella ökning av turismen som skulle kunna bli följderna av det här projektet är ingen motivering för att spy ut ännu mer avgaser i atmosfären.

Förra året låg Lidköpings kommun på andraplatsen i Naturskyddsföreningens rankning av kommunernas klimatarbete i Sverige, och nu har samma kommun fått för sig att man bygga ut inrikesflyget på Hovby flygplats! Helt befängt, och inte så lite motsägelsefullt!

Läs mer: Kris, klass och klimat – klimatresolution för Socialistiska Partiet

- Socialistiska Partiet i Lidköping

Borgarmedia: LN1, LN2, NLT
Andra bloggar om: Inrikesflyg, Flyg, Turism, Flygplats, Miljö, Klimat, Klimatet, Klimathotet, Koldioxid, Klimatfrågan, Ekologi, Ekosocialism, Socialistiska Partiet, SP, Lidköping, Samhälle, Politik

Vart går vänstern? Röster om vänsterpartiets valplattform.

Tre röster om Vänsterpartiets valplattform. Ett viktigt val stundar och väljarna behöver tydliga besked om vad partierna vill.

Vänsterpartiet i Solna bjöd för ett tag sedan in flera vänsterdebattörer till en debatt angående Vänsterpartiets valplattform. En av de inbjudna debattörerna var Håkan Blomqvist, historiker på Södertörns högskola och medlem i Socialistiska Partiet. Här nedan kan ni se Håkans anförande i debatten.

Vi hoppas att ni ser detta, inte minst ni som tillhör eller sympatiserar med Vänsterpartiet, för det Håkan tar upp är något vänstern inte längre har råd att slarva med – bygget av sociala rörelser och ett tydligt antikapitalitiskt program.

Läs även: Socialistiska Partiet och Vänsterpartiet – några viktiga skillnader

Andra bloggar om: Vänsterpartiet, Val 2010, Val, Rödgröna, Vänstern, Lars Ohly, Kapitalism, Socialism, Vänstern, Socialistiska Partiet, Samhälle, Politik

Världskongress om klimat, kris och revolutionärers uppgifter

Kopierat från Mullvaden.

Glada socialister på Fjärde Internationalens sommarläger i Grekland.

Fjärde Internationalens världskongress 2010 har kapitalismens kris på dagordningen: Klimatkrisen såväl som den ekonomiska krisen. Men också Fjärde Internationalens framtida roll kommer debatteras.

I slutet av februari samlas representanter från mer än 50 revolutionära organisationer till Fjärde Internationalens 16:e världskongress. En världskongress i Fjärde Internationalen ska inte bara vara en bekräftelse på att vi tillhör samma rörelse. Målsättningen är att samla erfarenheter och utveckla förståelse för de uppgifter vi står inför. Förberedelserna började därför redan för ett par år sedan med de första diskussionerna om vad vi lärt oss de senaste åren, och hur förutsättningarna för revolutionärer förändrats. Med mycket begränsade resurser er det ingen lätt uppgift att genomföra en global demokratisk diskussion och att samla aktivister från hela världen. Även om internet underlättat mycket, är det t.ex. fortfarande ett stort arbete att översätta de viktigaste dokumenten och debattinläggen. Fjärde Internationalen är starkast i Västeuropa, men viktigast är att säkra deltagande av representanter från Asien, Afrika och Latinamerika.

Socialistiska partiet är den svenska sektionen och kan därför sända delegater till kongressen. Fyra medlemmar kommer att delta för SP:s räkning, och just i detta nu läses och diskuteras kongresstexterna av medlemmar över hela landet.

En bredare International?

En av de centrala diskussionerna blir ”Fjärde Internationalens roll och uppgifter”. Även om Fjärde Internationalen är en förhållandevis liten organisation, bidrar vi till skapandet av breda rörelser och är på många platser inblandade i uppbygget av vänsterorganisationer. Fjärde Internationalen deltar i uppbygget av Enhetslistan i Danmark, NPA i Frankrike, LPP i Pakistan, Vänsterblocket i Portugal, PSOL i Brasilien, osv.

Även om alla dessa partier är antikapitalistiska, så finns det många skillnader mellan dem – och perspektivet om en ny, antikapitalistisk international av dessa och liknande partier är inte omedelbart realiserbart.

Exakt vilken roll Fjärde Internationalen kan och bör ta i att säkra ett internationellt samarbete mellan socialistiska och antikapitalistiska organisationer i framtiden, blir en viktig diskussion på världskongressen.

Ekosocialism

Tack vare den demokratiska organiseringen, som alltid varit ett kännetecken för Fjärde Internationalen (som ju bildades 1938 bl a i protest mot stalinismens avskaffande av demokrati i Tredje Internationalen/Komintern), har världskongresserna ofta utvecklat gemensamma program i takt med nya utvecklingar och erfarenheter av klasskampen på ett globalt plan.

Därför har FI genom åren inte bara hållit fast vid ett revolutionärt internationalistiskt marxistiskt ”arv” från tidigare internationaler, utan har också utvecklat ett program för socialistisk demokrati, för kvinnors frigörelse och mot förtryck av sexuella minoriteter. På den senaste världskongressen, 2003, antogs ett dokument om milöpolitik och ekologi.

En viktig punkt på världskongressen i år blir den globala uppvärmningen. Fiaskot på klimatkonferensen i Köpenhamn illustrerar på ett tragiskt vis, att allt prat om ”grön kapitalism” inte håller. Det kapitalistiska systemets logik, profitjakten, står i motsättning till att undvika klimatkatastrofer – och därmed i motsättning till vanliga människors mest grundläggande intressen. Vad är vårt svar, och hur vi bygger vi en stark rörelse? På världskongressen diskuteras ett ekosocialistiskt svar – i resolutionen ”Kapitalism, klimatförändring och våra uppgifter”.

Sist men inte minst kommer det på världskongressen äga rum en allmän diskussion om den internationella situationen. Denna debatt kommer fokusera på den ekonomiska krisen och vårt svar på den.

Alla texter till världskongressen (på engelska) finns här: 16th World Congress – 2010

På dansk

Socialistiska partiet om klimatet: Kris, klass och klimat

Från 15:e världskongressen: Fjärde Internationalens roll och uppgifter i kampen för socialismen

Bloggat: Röda Lund
Andra bloggar om: Fjärde Internationalen, Socialistiska Partiet, SP, Klimatet, Klimatfrågan, Klimathotet, Miljö, Politik, Samhälle

Kollektivets återkomst

För några år sedan identifierade kirurgen Dr Atul Gawade ett stort problem. Landet där han arbetar, USA, har världens dyraste och mest avancerade sjukvård. Trots det dör varje år 150 000 personer, inte av de sjukdomar de behandlats för utan av kirurgiska komplikationer , komplikationer som inte så sällan beror på missgrepp i samband med operationer.

Efter en tids letande hittade han en lösning på problemet som var förvånansvärt enkel – checklistor. Genom att hämta idéer från sjukhus över hela världen skapade han tillsammans med sitt arbetslag en checklista för åtgärder före, under och efter en operation. Resultatet blev förbluffande; där listan använts har dödligheten minskat med i genomsnitt 46 procent.

Dr Gawades listor är ett exempel på hur billiga, lågteknologiska metoder för förbättringar ofta förbises i ett kapitalistiskt samhälle därför att ingen kan tjäna pengar på dem. Som kirurg satte han problemet i fokus, och arbetade prestigelöst och utan egenintresse för att lösa det. Hade han istället varit direktör på ett vårdbolag hade listidén hamnat i papperskorgen. Men än mer intressant blir Dr Gawade om man lyssnar till det skäl han anger för att listan behövs, och förutsättningarna han menar måste uppfyllas för att den ska fungera.

Checklistorna behövs därför att vi gjort så stora framsteg inom vårdforskningen. Det kan låta absurt, men är det inte.I den amerikanska sjukvården arbetar man idag med 4000 olika kirurgiska ingrepp, 6000 olika mediciner och 13000 olika diagnoser. Kunskapsmängden har blivit så stor att en enskild person inte kan hålla mer än en bråkdel av den i huvudet.

Gawade menar att den nivå där kunskap och kvalité förutsätter organisation och samarbete inte bara uppnåtts i vården, utan att det är en generell tendens i samhället. Geniernas och hjältarnas tid är förbi, vi lever i lagens, organisationernas och kollektivens tidsålder.Checklistorna blir ett sätt att hantera och bevara den av kollektivet burna kunskapen, och för att det verkligen ska fungera menar Dr Gawade att två kriterier måste vara uppfyllda.
För det första måste checklistan tas fram i en process där arbetslaget är involverat. De vetenskapliga utvärderingar som gjorts visar att det inte har någon effekt att bara införa checklistor uppifrån; de som opererar kommer inte att använda en lista de inte känner är deras.
För det andra måste arbetslaget som använder checklistan vara jämlikt snarare än hierarkiskt, för annars kommer undersköterskan inte våga påpeka för sjuksköterskan att de glömt att ta fram blodet, och sjuksköterskan kommer inte våga påpeka för kirurgen att alla i rummet inte är presenterade för varandra, och att kommunikationen under operationen därför riskerar att försvåras. Dr Gawade talar om specifika lösningar på specifika problem; han drar inga långtgående politiska slutsatser utifrån sitt arbete – men det kan vi göra.

Den första slutsats vi kan dra är att vi lever i ett samhälle där ideologi och verklighet drar åt olika håll. Samtidigt som den allmänna historiska tendensen är att allt större del av samhällsverksamheten bygger på allt mer komplexa samarbeten, fokuserar politik och massmedia just nu allt mer på ”högpresterande” och ”kompetenta” individer – från grundskolans första år över hjälteberättelser i press, radio och tv till den sista pensionsutbetalningens storlek. Individfokuset är kontraproduktivt, men det är nödvändigt därför att den nuvarande politiken i vid mening bygger på en liberal ideologi skapad för att förklara och försvara kapitalismen; en ordning där de stora massorna arbetar, medan några få koncentrerar makt och rikedom hos sig själva på en allt mer absurd nivå. Produktionsförhållandena, det vill säga det kapitalistiska systemet, sätter med andra ord ramar som hämmar utvecklingen av produktivkrafterna, eftersom produktivkrafternas utveckling i allt större utsträckning blir beroende av människor som arbetar tillsammans.

Den andra slutsatsen vi kan dra är att Dr Gawades idé om samarbetande grupper, som är jämlika och till stor del självorganiserade och självstyrda, är angelägen, men den är inte helt ny. Det är en idé som i över 150 år har utgjort hörnstenarna i det system som vi brukar kalla socialism.

Om Dr Gawade har rätt, om vi generellt befinner oss i en situation där kollektivt arbete är en förutsättning för gott arbete, måste vi bryta ner de hämmande ramar det kapitalistiska systemets inriktning mot individen sätter för utvecklingen. Då blir likheten mellan det som Dr Gawade beskriver och det vi kämpar för mer än en putslustig poäng, därför att vi kommer att ha att välja mellan samarbete och fortsatt framåtskridande eller individualism och stagnation; alternativen är med andra ord socialism eller systemiskt – och systematiskt – förfall.

Andra bloggar om: Atul Gawade, individfokus, kapitalistiska systemet, kirurgkomplikationer, självstyrda grupper, USA:s sjukvård, vårdbolag

Finanskrisen & Motståndet 27/1

Föredrag och diskussion om

Finanskrisen &

motståndet

Anders Svensson, känd aktivist från Göteborg och medlem i Socialistiska Partiets partistyrelse, berättar om den ekonomiska krisen och den nya antikapitalistiska vänster som kämpar för en ny värld fri från kvartalskapitalismens hänsynslösa rovdrift på både människor och miljö. Anders samtalar om den ekonomiska krisen och dess effekter, och ställer frågorna ”Vad kommer efter finanskrisen? Är en annan värld möjlig?”.

Vi bjuder på fika.

Gå med i mötets evenemang på Facebook.

Tid: Onsdag 27 Januari kl 18.00

Plats: Gillestugan, Folkets Hus, Lidköping

Arr: Socialistiska Partiet i samarbete med ABF.

Andra bloggar om: Finanskrisen, Marknadsekonomi, Ekonomi, Kapitalismen, Marknad, Liberalism, Spekulation, Föredrag, Folkbildning, Arbetarkamp, Klassklyftor, Vänstern, Socialism, Klasssamhälle, Antikapitalism, Socialistiska Partiet, ABF, Lidköping, Skaraborg, Västergötland, Internationellt, Samhälle, Politik